Ungdomsflugan – för sista gången

Veckan innan midsommar är det alltid dags för årets höjdpunkt, Ungdomsflugan. Ända sedan förra året har jag längtat, och äntligen var det dags. Söndagen den 14 juni åkte jag mot årets vecka.

Klockan var 11.00 när pappa och jag satte oss i bilen för att skjutsa mig till Hökensås. Spänningen var sedvanligt hög med förhoppningar om ett fantastiskt fiske i såväl sjöarna som i det forsande Baltak. Kläckningar stora som moln och vakande på ytan, likt fallande regn. Vädret å andra sidan hade andra tankar och planer för årets vistelse. Kanske inte det optimala och vad man hoppats på för att uppfylla mina storslagna förväntningar.

Klockan blev 13.00 och alla 18 ungdomar hade samlats i shopens aula. Efter att ha introducerat oss för varandra och dragit schemat för veckan var det dags att inviga stugorna. Jag och Tore fick denna gång en stuga för oss själva. Kort därefter rivstartade vi veckan med flugkastning ute på gräsmattan för att förbättra vår teknik, och sedan tränade vi på grundläggande knutar till vårt fiske.

För att kunna drilla fisken senare på kvällen behövde vi få i oss lite näring i magarna, och hamburgare stod på schemat. Men snabbt i med den innan det var dags att ge sig iväg mot kvällsfisket. Denna gången rullade bilen mot Norra Englandsjön.

Väl framme riggades spöna upp, vissa med diskokulor vid tafsspetsen och andra med insektsimitationer. Jag hamnade någonstans däremellan med mina två spön i handen. Jag begav mig av mot en uddspets på andra sidan sjön för att få se ifall några regnbågar var villiga att låta sig luras av min vita streamer. Det tog inte lång tid innan linan sträcktes upp och en grann regnbåge tog min fluga. Det tog inte många kast därefter innan ännu en båge skulle låta sig luras, men denna fick jag vara alltmer försiktig med. Till slut så kunde jag håva in den arga bågen.

Kvällen fortsatte och flera olika tekniker testades för att försöka fånga de alltmer försiktiga fiskarna. Jag lyckades i slutet av dagen fånga två stycken till, varav en på popperfluga vilket var lite extra roligt. Myggen hade även hittat ut, så det var dags att ge sig tillbaka mot stugorna.

Måndag 08.00

Vi samlades nere vid aulan igen för att idag binda flugor och träna på vår kastteknik ytterligare. Efter att ha bundit kulörfärgade boobies och streamers, övat på olika kasttekniker och lyssnat på Johans årliga genomgång om flugfiskets historia samt hur regnbågen beter sig, var det dags för lunch. I restaurangen bjöds det på en rad olika rätter och alla var minst lika goda, så tallrikarna skulle behövt vara något större.

Efter lunchen var det dags för fiske och denna gång bar det av mot Kvigsjön. Framme vid sjön gjordes allting i sedvanlig ordning. Spöna riggades upp, vattnet analyserades, flugorna valdes och fotstegen gick mot en utvald fiskeplats. Vädret denna dag hade ett svängigt humör med vissa stunder av ösregn och andra med strålande solsken. Efter att jag doppat flugorna i vattnet och tagit några kast bestämde sig en fisk för att hugga. En stark kaliber som var ute på backinglinan och fick rullen att tjuta.

Solen kom fram, solen försvann. Regnet kom, regnet gick. Fisken högg och fisken sket i. Det var en tuff dag ute på sjön med flertalet hugg emellanåt och andra stunder där de var helt ointresserade. Jag lyckades lura upp någon båge till, men klockan gick snabbt ute på sjön och det var dags för middag. Vi plockade ihop våra saker och gav oss tillbaka mot campingen. Där bjöds det på korv för att fylla på energin innan kvällsfisket. Vi åkte sedan till Norra Englandsjön, men där var fisket en kort historia för mig utan varken fisk eller hugg.

(fisk från Kvigsjön tidigare under dagen)

Tisdag 08.00

Det var dags för den dagen man längtat till allra mest – ån Baltak väntade! Vi packade in all vår utrustning i bilarna och gav oss iväg för att testa vad det strömmande vattnet hade att erbjuda. Framme vid parkeringen sattes vadarbyxorna på och spöna var snabbt uppknutna. Vi delades in i tre grupper och min började med nymffiske med indikator. Jag testade mig fram utan resultat tills jag kom till mitt favoritställe under ett träd. Där fick jag fisk, men tyvärr tappade jag den. Jag märkte senare att kroken på flugan gått av… En större fisk möjligtvis som hade lyckats bända sönder min krok? Fisket fortsattes kort därefter men utan något vidare resultat för mig. Det var sedan dags för lunch.

Efter lunchen var vi tillbaka vid ån för att nu testa streamerfisket i ån. Fisken var i kontakt med våra flugor och vissa lyckades även få upp dem. Jag fortsatte med min otur, om man så får säga, och tappade ytterligare en fisk. Det var senare dags att testa ”hasa-fiske” för att försöka lura de mindre vilda öringarna i ån. Tyvärr så gick vi alla lottlösa och denna gång överlistade de små fiskarna oss. Jag gjorde ett desperat försök innan det var dags för middag och gick tillbaka för att fiska under trädet. Till slut så lyckades jag faktiskt att lura en fisk att hugga, och nu fick jag vara varsam med att drilla fisken i strömmen. Trots den fiskens starka insats och strömmens hjälp kunde jag håva in en blank och fin båge. Dagen var räddad!!

Vi åkte mot stugorna för en snabb middag där det bjöds på kyckling och pastasallad. En mycket god variant. Kvällsfisket blev uppdelat då vissa ville tillbaka för revansch i Baltaks strömmar medan vissa ville fiska sjö. Jag och Tore bestämde oss för att fiska Baltak i hopp om ett riktigt vakkalas likt det vi upplevde förra året.

För tredje och sista gången denna dag så plockade vi upp våra spön, och nu var det fritt fiske i hela ån. Jag och Tore kollade intensivt på det forsande vattnet i hopp om att fisken skulle bryta ytan i jakt på en fluga. Vi letade oss både upp och ner längs ån, men vaken var fåtaliga. Jag bestämde mig för att testa den beprövade metoden jag fick fisken på tidigare under dagen: en snabbt hemtagen vit streamer för att verkligen irritera fisken. Och metoden, jo, den skulle visa sig vara melodin även under kvällen. Jag fick snabbt en fisk och inte långt därefter en till. Två stycken mycket vackra regnbågar som bjöd upp till show.

Jag gav upp min plats för någon annan att testa lyckan och rörde mig istället nedströms. Min osynliga tur-mantel fladdrade troget bakom mig, och mycket riktigt lyckades jag lura upp två fiskar även där. Den andra bjöd på en mer intressant fight och även fin storlek. En mycket fin regnbåge på 3–3,5 kg.

Jag sökte mig uppåt igen för att lägga de sista kasten innan dagen var över, och jag lyckades till slut fånga min sista båge för dagen. Även den en mycket fin fisk på 1,5 kg. Men det roligaste var inte över än. Charlie hade kämpat med fiskarna under hela dagen, men de hade tyvärr gått vinnande ur varje kamp. Så jag bestämde mig för att hjälpa honom. Kanske försöka klä på honom manteln? Vi hade en kvart på oss, vilket var långt mer än vad vi behövde. Vadarskorna kände sig försiktigt fram i strömmen när vi letade oss ut till vår valda fiskeplats. Jag skickade iväg kastet så långt det bara gick, gav försiktigt över spöet i hans händer och gav han några tips om hemtagningen vilket förhoppningsvis ökade hans chans att lura dem till hugg. Och som pricken över i:et smällde det på en fisk nästan omedelbart. En fisk i den mindre storleken men ack så spännande och kraftfull! Efter en mycket nervkittlande kamp mellan Charlie och fisken kunde jag sänka ner håven och med säkerhet håva in hans första Baltakfisk. Tyvärr tog vi inte något foto, vilket så här i efterhand var dumt. Den var väl värd ett foto, och även den som högg på kastet efter. Den hade tyvärr en mer förklarlig ursäkt för fotandet då den halvvägs in i fighten klev av. Klockan hade runnit iväg likt sand mellan fingrarna och en ny dag hade redan startat.

Onsdag 08.00

Den sista dagen var kommen. De sista mackorna breddes, stugorna städades och vi tog farväl av dem. Vi ägnade sista dagen åt att fiska en kort stund i sjöarna innan lägret hade nått sitt slut. Det blev en intressant tur även den. Jag lyckades, med samma metod som i Baltak, lura två stycken varav en som hamnade i håven. Nåväl, de sista kasten lades för Ungdomsflugan 2026. Vi åkte tillbaka mot campingen för lunch innan det var dags att tacka adjö till alla ledare och deltagare som förgyllt detta läger!

Sedan tre år tillbaka har jag haft chansen att vara med på denna vecka. Den roligaste veckan på hela året. Det är fyra dagar fyllda med fiske, lärdomar, kompisar och skratt. Men tyvärr var detta sista gången jag, som deltagare, får vara med. Det har varit en ren idyll att under tre års tid få kickstarta sommaren tillsammans med fantastiska ungdomar och instruktörer. Jag vill rikta ett stort tack till alla dem som varje år förgyllt detta magiska läger år efter år! Tack!!