Sedan ett tag tillbaka hade det varit planerat att jag och Tore, som var med på Ungdomsflugan, skulle träffas igen och fiska tillsammans. Till slut, den 30 juni, bar det av upp mot Östergötlands vackra åkrar bredvid Göta kanal, till Norrbyströmmen. Det var som en fantasi med kristallklart vatten, regnbågar och öringar skygga som få, som sätter en på prövning. Det enda man hör är fåglarnas kvitter och strömmens starka brus.
30 juni – 14.00
Efter att ha hämtat upp Tore vid Jönköpings resecentrum tog vi fart norrut, längs Vätterns höga klippor. En bilfärd på en och en halv timme fylld av prat, mest om fiske, men även om livet i allmänhet. Väl framme vid destinationen hoppade vi ur bilen med spänningen på topp och förväntningarna skyhöga. Vi hoppades på ett underbart torrflugefiske i solnedgången samt kvälls- och nattfiske efter de större fiskarna. Nu var vi redo.
Vi bosatte oss i stugan men lämnade inte mycket tid åt spillo. Snabbt riggade vi upp spöna för att senare lägga ut våra första kast i Norrbyströmmen 2025. Direkt märkte man att fisken var skygg men samtidigt intresserad av våra små nymfer. Det tog inte många minuter innan jag hade min första kontakt, men en lite för exalterad Hannes satte ett lite för hårt mothugg. Tafsen small och det var bara att knyta på en ny fluga. Jag lade ut min lilla nymf i storlek 20, såg hur fisken vände sig mot flugan, men precis i sista sekund vek den av. Mmmm… var det tafstjockleken, eller storleken på flugan, som gjorde att fisken ratade den?
Att köra med tunnare än 0.10 och en fluga mindre än storlek 20 klarar jag knappt av. Så höll det på – fisken var intresserad, och de gånger de faktiskt tog flugan spottade de ut den lika snabbt. Efter att ha envisats med fiskarna som för tillfället överlistade oss valde vi att fortsätta nedströms till de andra poolerna. Vi kom ner till pool 5 och 6, där de stod aktivt högt upp i strömmen. Vi lade ut våra fjädermyggkläckare i hopp om torrflugfiskelycka. Efter ett tag hör jag Tore skrika:
– FISK!
Snabbt springer jag fram för att hjälpa till med håvning och fotografering. Tyvärr släppte den, och vi båda suckade.
Jag valde att köra vidare med fjädermyggan, en likadan som Tore hade lurat fisken med. Efter ett tag, i slutet av driften, ser jag en fisk komma efter, stiga mot min mygga och, likt i en film, ta den. Mothugget sitter, rullen tjuter och spöböjen är i högsta grad. Ett kraftpaket i modell lagom hade låtit sig luras. Efter en försiktig drillning kan jag plana in fisken och Tore sätter den sista detaljen med håven. Äntligen! Axlarna sjunker och pulsen stillar sig. En perfekt matfisk, redo för stekpannan.
Jag fortsatte vid samma ställe men utan resultat, så jag gick vidare. Jag hamnade lite längre bort, där strömmen var lugn. Jag bytte fluga och satte istället på en liten Griffith’s Gnat på tafsspetsen. Jag lade mina kast på fiskar jag såg, men de var ointresserade. Istället valde jag att bara lägga ut mitt i smeten av poolen. Precis när flugan landade slukades den under av en regnbåge. Jag lyfte spöet och ännu en gång var det böjt. Även denna, likt den förra, var fylld med fart. Min röda backing fick visa sin förmåga när fisken rusade. Tore kom springandes med håven i högsta hugg. Fisken var trött och gled lättsamt in i nätet. Ännu en gång kunde jag pusta ut.
Jag släpper fisken och ser den vagga tillbaka ner mot djupet. Jag hinner knappt fatta spöet innan Tore skriker med sitt spö i högsta hugg. Snabbt springer jag fram till honom, hinner ta några foton för att sedan gå ner och försöka håva in fisken. Den här gången gick det vägen, och Tore hade sin första fisk för den här resan i håven. Vi tog några snabba kort innan vi lät den simma tillbaka ut i strömmen. Nu hade vi båda fått fisk i håven och kunde slappna av lite. Den energiska nivån sjönk sakta, och man tog in varje litet ögonblick lite mer.
Vi fortsatte därefter att kasta våra fjädermyggor, men nu utan resultat. Jag valde att sätta på en fluga i samma krokstorlek men med en mindre kropp – en hjorthårspuppa i storlek 20. Jag lade ut mina första kast och märkte direkt att fisken blev intresserad. Det tog inte många minuter innan jag ser en fisk snabbt stiga mot flugan, men den missade precis. Driften fortsatte och en annan fisk kom upp och den här gången missade den inte. Även jag missade inte mitt mothugg, och fisken satt på kroken. Även denna fisk hade god fart. Rullen fick jobba och jag kände varenda huvudskakning i klingan. Jag kunde senare håva in dagens tredje fisk för mig.
Tiden rann som sand mellan fingrarna, och vår hunger var påtaglig. Det var dags för käk till två tomma magar. Hamburgare stod på menyn, och när man satt där i stolen och tittade ut över det blanka vattnet kände man verkligen hur tacksam man var. De stilla, lugna vaken, en spent spinner som slukades av en regnbåge i solnedgången. Det är sådant man inte tar för givet. Minnet från den kvällen sparas likt ett foto, där tiden stod stilla. Utan besvär. Utan bekymmer.
Ni får ursäkta min poetism, så vi går tillbaka till fisket. Vi valde att gå tillbaka till strömkurvan där vi började alltihop. Medan jag står och byter tafs och fluga bestämmer sig Tore för att fånga en fisk, på torrt. Efter en stund vann tyvärr fisken den kampen. Flugan var kvar, och man blev fundersam över varför den släppte..
Jag gick lite längre neråt, på samma sträcka. Det är inte brett och ganska grunt, så man får gå väldigt försiktigt för att inte skrämma fisken. Jag hittar en ensam fisk ståendes precis bakom en sten. Jag lägger ut min hjorthårspuppa. Första driften ger ingen reaktion. Andra driften heller ingen reaktion. Den fjortonde driften blev riktigt bra, och jag ser för första gången att han är intresserad av flugan. Det var den enda bekräftelsen jag behövde.
Jag anade att han inte skulle gå upp och plocka något på torrt, så jag satte på en mycket liten Perdigon-nymf istället. Första driften blev dålig. Andra driften bättre, han kommer för flugan och öppnar munnen. Jag sätter mitt mothugg, men alldeles för tidigt. Som tur är kände han varken kroken eller blev skrämd. Jag lade ut några drifter till, och sedan ser jag honom röra sig mot flugan, öppna munnen och ta den. Den här gången sitter mothugget. Inte lika mycket kraft i den här fisken, men ack så rolig att fånga. Att få kriga med en fisk så länge för att få honom att hugga, analysera hans rörelser, vad han äter, byta fluga, hitta perfekta drifter och tillslut få honom att ta – det är riktigt roligt!
Jag fortsatte med min metod att sightfiska dem och lägga ut den lilla Perdigonen, och man kan verkligen säga att den är effektiv. Jag fick på en till inte långt efter, men tyvärr släppte den. På’t igen. Jag fick en till på kroken, men även den släppte. Tore fick också på fisk, och det hugg hejvilt. Vi verkade dock vara riktigt dåliga på att kroka dem eftersom vi inte fick upp mer än en.
Fisket avtog senare på det stället, så jag valde att byta pool. Jag vandrade nedströms till pool 3. Även där såg jag fisk vaka febrilt, men jag valde ändå att kasta ut min Perdigon. Snabbt fick jag kontakt med fisk, men de tog den inte riktigt. Jag bytte spö och kastade ut min hjorthårspuppa mot en fisk jag såg. Ingen reaktion. Istället kom en fisk nästan precis framför mina fötter och vakade. Jag kastade varsamt ut min fluga i fiskens riktning, och den tog den direkt. Efter en intensiv fajt kunde jag till slut, i kvällens mörker, håva in fisken.
Jag satte sedan på min Perdigon igen, eftersom jag inte längre kunde se hjorthårspuppan i mörkret. Jag kastade ut mot en vakande fisk och BAM! Ett hårt hugg – fisken satt. Efter den fisken gick jag tillbaka upp mot Tore, för nu var det dags för nattfiske med pannlampor efter de stora fiskarna.
Vi gick neråt mot sista poolen. Vi skulle testa rolly-polly med sjunklinor och riktigt stora flugor. Tyvärr gick det inte vägen, men vi fortsatte med streamers. Jag hade på två stycken men tappade båda. Vi valde senare att ställa oss i poolen uppströms för att dänga våra streamers. Det tog inte lång stund innan Tores fluga blev uppslukad av en regnbåge. Några minuter senare blev även min det. Ett riktigt bra och roligt nattfiske som verkligen visade sig vara en melodi för att lura upp fiskarna.
Senare hände inte särskilt mycket, och vid ungefär 02.00 bestämde vi oss för att gå och lägga oss, lagom till soluppgången. Det blev inte många timmars skönhetssömn, knappt en. Redan vid 04.00 gick vi upp igen för att testa morgonfisket. För mig gick det trögt, men Tore var het. Han lyckades fånga några fiskar och lurade dem verkligen skickligt. Senare splittrades vi, och jag blev själv en bit nerströms på strömsträckan. Jag testade flera metoder, bytte fluga, tafs med mera. Till slut kunde jag, efter många timmar, lura en vacker regnbåge.
Fisket fortsatte, och jag tappade några, men annars var det väldigt trögt i det varma vädret. Jag lyckades senare lura upp en regnbåge på en fjädermyggspuppa som jag lagt flera drifter med. En mycket rosaaktig regnbåge som lät sig luras av min fluga.
Senare kom Tore och vi valde att köra sista timmen i pool 5, men tyvärr utan resultat. Vi gav pool 7, den nedersta, ett sista ryck. Tore gick till andra sidan, medan jag tänkte försöka mig på lite ninjafiske bland träd och svår terräng. Jag satte på en geting eftersom jag trodde att den kunde lura fiskarna under trädet. Jag gick ner bland träden i en brant sluttning, mycket försiktigt, för att inte skrämma fiskarna i strandkanten.
Till slut kom jag ner, spände upp linan och gjorde ett pilbågskast. Bra drift, ingen reaktion. En gång till, samma resultat. Jag förflyttade mig lite åt höger där jag såg en mer aktiv fisk. Jag lade ut min geting, som började sjunka, och det gjorde inget. Fisken kom mot getingen i slow motion, öppnade munnen, tog den och jag satte mothugget. Den satt, och en pigg krabat på cirka 1,5 kg hade fallit för min getingimitation. Med lite trix kunde jag senare håva in fisken. Den satte pricken över i:et, och jag valde sedan att gå uppåt mot stugan.
Det var tyvärr dags för det tråkigaste: städning. Vi städade igenom stugan, sa farväl till Norrbyströmmen och tackade för denna gång. Jag vill ge en stor eloge och tack till Manni för hans otroligt underbara anläggning, hans engagemang, hjälpsamhet och koncept. Ett jättetack!
I skrivande stund ska jag nu packa inför Harasjömåla och Flugströmmen, så mer kommer snart!
Skitfiske
Vi ses vid vattnet
Hannes
